Det vi inte kan bevisa

Jag är nördigt intresserad av energier, av hälsa, av livet och av vad som kommer efter döden. Av människokroppen, av den mänskliga upplevelsen och också det där andra, som vi inte ser, som vi kanske inte kan bevisa eller veta, men vi ändå känner inuti att det är något. Vi vet och ändå kan vi inte bevisa det.

Jag tror du vet vad jag menar. Vi är en del i något större. Något som vi inte kan greppa eller få överblick över. Något så grundläggande självklart att vi ofta missar det helt. Du har väl hört historien om fiskarna som inte vet vad vatten är? Eller den här, om tvillingarna i livmodern: 

Den ena säger:
“Tror du att det finns ett liv efter födelsen?” Den andra svarar:
“Nej, så klart inte, det här är allt som finns. Livet här inne är allt vi har.”

Den första tvillingen tänker en stund och säger:
“Men tänk om det finns något mer. Kanske finns det ett ljus där ute. Kanske kan vi gå. Kanske kan vi äta med munnen.” Den andra bara skrattar. “Det där är absurt, vi har ju navelsträng. Det är så vi får vår näring. Liv utanför är omöjligt!”

Den första fortsätter:
“Jag tror i alla fall att det finns någon som tar hand om oss. Någon där ute.” 

Den andra protesterar: “En mamma? Har du någonsin sett en mamma? Om hon finns, var är hon då? Jag har aldrig sett henne i alla fall. ”

Den första tvillingen svarar:

“Ibland, när vi är väldigt tysta, tycker jag att jag kan känna hennes närvaro. Som om hon finns runt omkring oss.”

Längtar du också efter den här känslan? ❤️